En students Svält funderingar

Jag ser in i min halvtomma kylskåp och frys och funderar på vad jag igentligen ska laga till middag, magen har börjat skrika, men jag inser också att utifrån läget på bankontot som utsatts lite för hårt den här månaden så är inhandling inte något jag bör tänka på. Hmm... vad kan jag igentligen göra av detta, det verkar inte finnas så mycket.

En timme senare sitter jag med en full tallrik med mat framför mig, stekt kycling couscous och en halvdan currysås eftersom såser inte är min stora styrka. (Får hoppas en framtida man kan bistå mig i denna min "svaghet").

Jag inser att jag faktiskt kunde laga till en middag och att jag inte längre behöver vara hungrig. Så nu börjar jag tänka på det som ganska ofta kommer upp i mitt huvud: att det finns människor i andra delar av världen som inte kan äta sig mätta. När dom har inget så har dom verkligen inget.. och dom får fortsätta gå hungriga resten av dagen... När mina varor i kylskåpet Verkligen är slut, så finns det änndå alltid lite sallad i någon låda och knappra på och couscous och pasta i skafferiet...(eller en förälder att ringa) Jag är Så Välsingnad som får äta mig mätt!

Plötsligt är inte min kyl och min frys så halvtomma längre utan halvfulla och jag vet att jag kommer ha mat och äta även de kommande dagarna.

Lite djupa tankar som förhoppningsvis gör att jag blir tacksam för det jag igentligen innehar.

Nu ska jag åka bort, träffa vänner och frossa i frukt... istället för att gå ut och ställa mig på en majsåker i stekande sol för att samla ihop till brödfödan....som många andra får göra...

/Mia