Snack med Gud

Vaknade 20 minuter innan jag skulle cykla iväg till kyrkan, inser att mitt hår är jättefettig och behöver en dush och att det småregnar ute. Far fram som en mindre orkan (om man får lov och överdriva lite) och duschar, torkar håret, äter lite frukost och så. Och medan jag står där i köket och tuggar scones från igår så inser jag att jag missat något. Det är Något som är väldigt fel. SÅ inser jag vad det är, jag håller ju i stressen på med att missa det jag brukar göra: Stilla mig en stund inför Gud och lägga dagen i hans hand. Jag håller på att strunta i den stunden som gör att jag känner att jag verkligen lever! Så jag går in i vardagsrummet, sätter mig på min säng och snackar en stund med Gud.

Några minuter, och under den stunden så ber jag Gud att leda mig under dagen, får fokusera på Den som är Viktigast för mig och ber Honom om att hjälpa mig under den 1 mil långa cykelturen som jag hade framför mig till Gudtjänsten.

Jag har nog aldrig cyklat så fort till kyrkan som då, så dom minuterna jag trodde jag "missade"när jag stillade mig inför Gud upplevde jag att jag fick igen i fart under mitt cyklande sedan. Det är inte alla stressiga morgnar som jag blir så vaksam över det jag håller på att missa, så idag är jag tacksam till Gud för att jag så tydligt fick uppleva det.

Nu är det eftermiddag och jag ska snart iväg och spela fotboll med kompisgänget. Så idag blir det mycket motion. Gott att det finns sådana dagar också med tanke på myset framför filmen igår.