Funderingar om Guds församling

Funderar ganska mycket på det här med att låta alla få vara en del av kroppen i församlingen och bidra med sin del. De senaste dagarna har jag fått se det på nära håll. När fiolisten får vara med i lovsången, konstnären i kyrkolokalen och sångaren med sin egen still i konserten. Jag gillar det. Ja jag gillar det verkligen!! Det är ju så det ska vara i GUDs församling. Alla har något och bidra med, ingen sitter på läktaren eller vid sidan om och tittar på. Förutom om man är skadan förstås och behöver lite omsorg av övriga.

Funderar också en del på hur vi ska vara kyrka idag. Funderar på hur mycket det beror på att vi ändrar formerna i våra samlingar i förhållnaden till om vi låter Guds kärlek ta sig mera uttryck till Honom och till våra medmänniskor. Tror på något sätt att när människor likt bibelordet säger "se hur de älskar varandra" så är det ett riktigt starkt vittnesbörd. Samtidigt som jag vet att former och interna språk verkligen kan stänga människor ute. Å andra sidan är det väl ett uttryck för kärlek mot sin medmänniska och göra trösklarna låga.

Jag tror också vi i kyrkan är lite för fega i att umana oss själva att stäcka oss längre, vi har så lätt för att se det som att " men jag är väl ändå en ganska bra kristen". När det handlar mindre om våra gärningar och mer om en STOR kärleken till Gud och människor som sedan tar sig uttryck i handling.

Okej, lite ofullständiga funderingar som snurrar, såhär kl halv 11 på kvällen.